“Jag kan inte gömma mig längre, alla kan se vad jag är”. Spela klippet för att höra Sametti berätta. Foto: SVT
Hör Sametti berätta varför hon ångrar sin könskorrigering: ”Går inte att göra något åt min kropp”
Publicerad idag 14.00
https://www.svt.se/nyheter/gra...
UPPDRAG GRANSKNING · För Sametti blev inte könskorrigeringen vad hon hade hoppats på. Efter år av medicinering och kirurgi får hon idag leva med sviterna av ett beslut hon ångrar. För Uppdrag granskning berättar hon nu sin historia för första gången.
Sametti bor i Joensuu, i östra Finland. Hon har bestämt sig att för första gången prata öppet om vad hon varit med om. En berättelse hon delar med flera andra, inte minst i Sverige – men som få vågar prata om.
– Det är fruktansvärt på så många sätt att inse att man har gjort ett misstag och inbillat sig saker, och därför gjort något som är oåterkalleligt, säger hon.
Sametti föddes som kvinna. Hon beskriver hur hon haft könsdysfori sedan barnsben – ett lidande som uppstår när kroppen och det upplevda könet inte stämmer överens.
– Jag har tänkt på min könsidentitet i åratal. När jag hörde talas om transpersoner kände jag genast: det är vad det är.
Började tvivla efter behandlingen
Könsdysfori är en psykiatrisk diagnos, med en behandling som är internationellt vedertagen.
Tidigare var det få personer som fick diagnosen i Sverige, men under de senaste åren har det skett en stor ökning. En ny och växande patientgrupp har börjat komma till mottagningarna runt om i landet: Unga flickor som upplever att de är pojkar och vill genomgå en könskorrigering – precis som Sametti.
I Sverige har man också sett att över hälften av tonåringarna som söker även har andra diagnoser – som självskadebeteende, autism, ADHD och anorexia.
– Jag led av rätt allvarlig könsdysfori och behandlingen gjorde att det försvann. Men det löste inte problemen på sikt, berättar Sametti.
Sametti behandlades med mediciner och kirurgi i flera år. Brösten opererades bort, rösten blev mörkare och hon fick mer hår på kroppen.
Sedan började hon tvivla.
– Det var ju inte meningen att man skulle ångra sig, så var står jag nu? Mina problem finns fortfarande kvar. Jag har inte hittat någon lösning på dem.
”De är inte stolta”
Enligt forskningen ångrar få personer sin könskorrigering. En svensk studie visar att från 70-talet fram till år 2010 var det bara 15 personer – 2,2 procent. Men studien omfattar inte den nya gruppen som ökat explosionsartat under de senaste åren. Hur många av dem som ångrar sig vet ingen.
Risken för att unga människor felaktigt får en diagnos och en oåterkallelig behandling har knappt diskuterats i Sverige. Men Lundströmmottagningen i Västra Götaland märkte för ett par år sedan att patienter kom tillbaka.
– Den gruppen av patienter som ångrar sig står inte på barrikaderna, det kan vi nog säga. De har ett lidande och de är inte stolta över det här. Utan det är kris på högsta nivå, säger vårdenhetschefen Lennart Fällberg, och fortsätter:
– De gör inget väsen av frågan utan riktar nog väldigt mycket av skulden till sig själva – att man hamnat där man hamnat, och riktar inte skulden till vården, säger han.
”Inget kan göras”
I dag identifierar sig Sametti som kvinna. Men följderna av behandlingen hon nu ångrar kommer hon att få leva med resten av sitt liv.
– Min kropp är som den är. Operationerna och allt, det går inte att göra ogjort. Min röst låter så här, jag får inte tillbaka mina bröst, jag får inte tillbaka det där nere. Inget kan göras.
Uppdrag granskning är med när hon besöker den klinik där hon en gång fick sin diagnos. Hon är där för att få hjälp att ändra sin juridiska identitet – till kvinna, igen.
Efter besöket är Sametti nöjd, säger hon.
– De har behandlat mig professionellt. Så ja, jag är faktiskt nöjd. Jag mår bra nu, de har erkänt att de gjorde fel och det är väldigt stort. Det är en början.
Reportaget Tranståget och tonårsflickorna finns att se redan nu på SVT Play – eller onsdag 3 april 20.00 i SVT1.
