Av Johan Norberg 17 jan, 2015
**Kulturmän <3 Stalin**
I denna röra av nya lojaliteter är det skönt att åtminstone vissa människor har integritet. Jag tänker förstås på gruppen skäggiga kulturvänsterfarbröder. Inom kort tar Mikael Wiehe emot ett pris till Lenins ära, medan Sven Wollter nyligen försvarade Stalin. De slutar inte gulla med kommunistiska diktatorer bara för att det inte är the flavor of the month.
**Kulturmän <3 Stalin** I denna röra av nya lojaliteter är det skönt att åtminstone vissa människor har integritet. Jag tänker förstås på gruppen skäggiga kulturvänsterfarbröder. Inom kort tar Mikael Wiehe emot ett pris till Lenins ära, medan Sven Wollter nyligen försvarade Stalin. De slutar inte gulla med kommunistiska diktatorer bara för att det inte är the flavor of the month. Foto: LARS PEHRSON/SVD**Det ska tydligen **vara en totalitär diktator i år. Jan Myrdalsällskapet delar ut Leninpriset till musikern Mikael Wiehe, som ser namnet som en välkommen provokation. Skådespelaren Sven Wollter försvarar i SVT:s Min sanning att Kommunistiska Partiet har Stalin på väggen med att det är mycket i Stalins skrifter "som är bra".
Nej, ingen av herrarna försvarar naturligtvis massmorden, men de ser kommunismen som en idé om att komma bort från girighet och rofferi. En god idé om att "göra världen bättre", som bara råkade förfelas i praktiken.
**Många forskare studerar **kommunismens effekter på beteende och värderingar. Deras resultat avslöjar myten att våldet var ett brutalt medel för ett gott mål – lycka och solidaritet. För det mänskliga pris de överlevande fick betala var också mycket högt.
De få intervjustudierna i kommunistiska stater visar att befolkningen var betydligt mindre lycklig med sina liv än i andra länder och att lyckonivåerna har ökat rejält sedan frigörelsen.
Psykologerna Gabriele Oettingen och Martin Seligman nöjde sig inte med intervjuer utan studerade beteendet i Öst- respektive Västberlin i mitten av 1980-talet.
De observerade personer med samma yrke, språk och kulturhistoria, i 31 barer av samma typ. Det enda som skiljde dem åt var en mur, och allt den symboliserade. Men det gjorde hela skillnaden.
Mer än två tredjedelar av arbetarna i det demokratiska Västberlin log minst en gång medan de studerades, tre gånger fler än i kommunistiska Östberlin. Hållning och kroppsspråk som kan röja olycka och depression var betydligt vanligare i öst. Kommunismen ingav en "känsla av förlamning" som Slavenka Drakulic har uttryckt det, en "brist på framtidstro och drömmar".
**Förtroendet för medmänniskor **är så lågt i Östeuropa att forskare talar om en förtroendekris, som fortfarande gör det svårare att utveckla demokrati och civilsamhälle. Människor levde med en stat som inte bara systematiskt ljög för dem, utan också tvingade dem att ljuga för och spionera på varandra. Ett liv i lögn, som Vaclav Havel konstaterade.
**Experiment har visat **att de som levt under kommunism är mindre villiga att dela med sig och förväntar sig mindre av andra.
En aktuell studie lät tyskar delta i ett tärningsspel där de kunde tjäna pengar på rätt resultat, vilket de själva fick uppge. De som var uppvuxna i Östtyskland fuskade dubbelt så ofta som de som växt upp i Västtyskland. Ju längre tid de hade levt under socialism, desto mer benägna var de att ljuga för att tjäna pengar.
Det kan ses som ett argument för Marxs tro att människans värderingar förändras med hennes ställning i materiella maktförhållanden – om hon underkastas brutal kommunism tycks hon utveckla brutala värderingar.
Johan Norberg är författare, dokumentärfilmare och idéhistoriker.
https://www.svd.se/kommunismen...
