När regeringen den 25 augusti på SvD Brännpunkt kom med nyheten att Sverige ska köpa 40–60 Super-Jas och öka försvarsanslaget, motiverades det med att vi lever ”i en orolig tid”.
Det var den första officiella signalen om att den lugna omvärld som vi i Sverige tagit för given sedan 20 år kan vara på väg att gå förlorad.
Nu kommer nämligen en hel rad alarmerande varningar från tre statliga myndigheter som på regeringens uppdrag dragit ut dagens trender.
Det nya materialet är ett första underlag för regeringens försvarsberedning. Den tillsätts inom kort och ska förbereda riksdagens försvarsbeslut 2014.
Sedan 1990-talet har Sverige kunnat dra fördel av en positiv trend där europeisk integration, ömsesidiga beroenden och nedrustning dominerat. Men i det material som nu begärts in av försvarsdepartementet betonas även riskerna för en motsatt utveckling, både i vårt närområde och globalt (se grafiken).
Eurokrisen visar att EU-samarbetet inte är så starkt som Sverige utgått ifrån. I en av rapporterna finns det ett scenario som ingen officiell företrädare ens har vågat tala om: kollaps för hela EU-samarbetet.
–Det finns en risk att EU kollapsar – vad gör vi då för att detta inte ska hända? Det är inte alls givet att vi går mot en solklar utveckling mot en bättre framtid. Vi anger de områden som man bör diskutera och analysera, förklarar överdirektör Nils Svartz vid Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, som är en av de tre myndigheterna.
Sverige har sedan 2008 genom en solidaritetsförklaring ensidigt lovat att militärt hjälpa EU och Nato-grannar som hotas. I klartext: Finland, Estland, Lettland och Litauen. Underförstått har Sverige i gengäld räknat med att få hjälp västerifrån om vi själva skulle hotas. Men denna kalkyl framstår nu som alltmer osäker.
–I Västeuropa drar man ner på försvarsambitionerna, samtidigt som USA skiftar fokus från Europa till Asien – det är ett orosmoln. Europa saknar redan i dag förmåga att hantera kriser i sitt närområde på egen hand, vilket Libyen-insatsen visade, säger brigadgeneral Dennis Gyllensporre vid Försvarsmaktens ledningsstab.
–I Ryssland ser vi en påtaglig militär upprustning och en politisk utveckling som gör Ryssland svårbedömt; vilken reell militär förmåga kommer man att ha, under vilka omständigheter finns politisk vilja att sätta in militära maktmedel? Både Östersjön och Arktis får en ökad ekonomisk och strategisk betydelse när det gäller råvaror och handelsvägar. Att skydda dessa tillgångar blir ett nationellt säkerhetsintresse. Med ökad militär förmåga följer risker för eskalering där militära maktmedel sätts in, säger Dennis Gyllensporre.
Konflikten mellan Ryssland och USA om missilförsvar påverkar Sverige redan i dag. Nya ryska luftvärnssystem och markrobotar (S400/SA 21 och Iskander) i ryska enklaven Kaliningrad når marin- och flygförband i sydöstra Sverige. USA:s missilförsvar kan uppträda på fartyg i Östersjön. Nato kan inte försvara sina baltiska medlemmar utan att utnyttja svenskt luftrum.
–Vi riskerar att dras in från första timmen i en konflikt. Geografiskt och politiskt kommer vi inte undan att ta ett militärt ansvar för vårt närområde. Därför måste vi ha rätt mix av stridskrafter till lands, i luften, till sjöss och i cyberkrigföring. Om vi uppfattas som ett underskottsområde för säkerhet, ökar osäkerheten om vad vi står för. Omvärlden kan då utnyttja situationen genom att testa och utmana oss, varnar Johannes Malminen, enhetschef vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI.
Sedan det kalla kriget slut har Sveriges försvarsanslag halverats, räknat som andel av bruttonationalprodukten (från 2,5 procent 1991 till 1,2 procent 2012). I sin rapport påpekar FOI att det nya osäkra läget kan tvinga Sverige att satsa mer på sitt försvar. Ett annat alternativ är att skaffa sig en bättre återförsäkring.
–Återförsäkring börjar med stärkt egen förmåga, men det kan också ske genom ökat samarbete inom Norden, EU eller med Nato. Det viktiga är att vårt försvar, vår säkerhetspolitik och utrikespolitik står i samklang med varandra, säger Johannes Malminen vid FOI.