Carl Bildt

August 26, 2008

The surge after today's Russian decision to demolish the old borders in the Caucasus has been high during the day - and will continue to be so over a significant period of time.

I have had conversations with a number of colleagues and will continue to have it tomorrow.

On Thursday, I meet with French Foreign Minister Kouchner and the Czech Republic ditto Schwarzenberg in Paris for discussions, among other things, before Monday's European summit in Brussels.

And have also had interviews for both Swedish and international media.

The fact that Russia will be relatively isolated in this policy, I do not think there need be no more doubt about that. In Europe, it would possibly be Belarus that chooses to follow the Russian line - I find it very hard to see that someone else would do it.

And also not either on the wider international level, there will be so many that will follow the Russian line. Major countries such as China, India, South Africa or Brazil will not do it.

Possibly one can find one or more allies. Cuba and Venezuela could well be the most obvious candidates.

It remains to be seen how Russia could push the various Central Asian States. Real genuine support for the Russian decision, there is certainly not - but possibly a fear of the consequences of failure to comply with a dictate from Moscow.

It cannot be ruled out that it discreetly can threaten some of them even to start to play with their territorial integrity.

Russia will now draw up agreements on friendship, cooperation and mutual assistance to these two areas. In practice, they are becoming Russian satellites - to imagine that South Ossetia in any respect could act as an independent state is the closest to challenging ridicule.

To all the troublesome aspects of this decision include the question of the rights of refugees to return.

Of the population of South Ossetia about a third was Georgians, but significant parts of them have now fled or been displaced. Will they be denied the opportunity to return?

Of the approximately 500 000 people who lived Abkhazia before the war in the early 1990s over 20% were ethnic Abkhazians, while the Georgians was the numerically largest national group. Most of them were forced to flee and only a small part has been able to return to the so-called Gali district in connection to the border with the rest of Georgia.

And now, some 10 000 or so Georgians and others were forced to flee from this and other areas of Abkhazia. The likelihood that Russia will respect the decision of the United Nations and others to give them the right of return is, unfortunately, very small.

(Carl Bildt is Sweden's Minister of Foreign Affairs and a former Swedish Prime Minister. Translation from the original Swedish, reproduced below)


Allvarliga och varaktiga svallvågor

augusti 26, 2008

Svallvågorna efter dagens ryska beslut att riva upp gamla gränser i Kaukasus har gått höga under dagen - och kommer att fortsätta att göra det under en betydande tid.

Jag har haft samtal med ett antal kollegor och kommer att fortsätta att ha det under morgondagen.

På torsdag träffar jag så Frankrikes utrikesminister Kouchner och Tjeckiska Republikens dito Schwarzenberg i Paris med diskussioner bl a inför måndagens europeiska toppmöte i Bryssel.

Och därtill det har det blivit intervjuer för såväl svenska som internationella media.

Att Ryssland kommer att stå tämligen isolerat i denna sin politik tror jag inte det behöver råda några större tvivel om. I Europa skulle det möjligen vara Belarus som väljer att följa den ryska linjen - jag har mycket svårt att se att någon annan skulle göra det.

Och inte heller på det vidare internationella planet finns det så många som kommer att följa den ryska linjen. Betydelsefulla länder som Kina, Indien, Sydafrika eller Brasilien kommer inte att göra det.

Möjligen går en eller annan allierad att leta upp. Cuba och Venezuela skulle väl vara de mest uppenbara kandidaterna.

Sedan återstår att se hur Ryssland kan pressa de olika centralasiatiska staterna. Något genuint stöd för det ryska beslutet finns där med all säkerhet inte - men möjligen en rädsla för konsekvenserna av att inte följa ett diktat från Moskva.

Det kan ju inte uteslutas att man diskret hotar vissa av dem med börja att leka också med deras territoriella integritet.

Ryssland kommer nu att upprätta avtal om vänskap, samarbete och ömsesidit bistånd med dessa två områden. I praktiken kommer de ju att bli ryska satelliter - att föreställa sig att Sydossetien i något avseende skulle kunna fungera som en självständig stat är ju närmast att utmana löjet.

Till alla de bekymmersamma aspekterna på detta beslut hör frågan om flyktingars rätt att återvända.

Av befolkningen i Sydossetien var ca en tredjedel georgier, men betydande delar av dem har nu flytt eller fördrivits. Kommer de att förvägras möjligheten att återvända?

Av de ca 500 000 människor som bodde Abchazien före krigen i början av 1990-talet var under 20 % etniska abkaser, medan georgier var den numerärt största nationella gruppen. Huvuddelen av dem tvingades på flykt och endast en mindre del har kunnat återvända till det s k Gali-distriktet i anslutning till gränsen till det övriga Georgien.

Och nu har några 10 000-tal georgier och andra tvingats fly från detta och andra områden av Abkazien. Sannolikheten för att man kommer att respektera beslut av FN och andra att ge dem rätten att återvända är nog dessvärre mycket liten.



__

Märkmed: