En fastighet som har blivit en bricka i ett högt politiskt spel säljs i dag på exekutiv auktion. Endast den tyske affärsmannen Franz Sedelmayer har lagt bud på huset på Lidingö. Huset, ägs av den ryska staten men ska tvångssäljas för att reglera en skuld till tysken.
Det var inledningsvis tyst i lokalen när den omstridda fastigheten på Lidingö i dag skulle gå under klubban. På Kronofogdens fråga om någon hade ett bud, var reaktionen först tystnad. Sedan lade den tyske affärsmannen Franz Sedelmayer själv ett bud på en miljon kronor.
– Jag är förberedd på att det skulle bli så här. Det här är en alldeles normal händelse. Det är bara omständigheterna som är ovanliga, sade Franz Sedelmayer under auktionen som hölls inför ett stort pressuppbåd av både svenska och tyska medier.
Fastigheten har dock värderats av Kronofogden till 62 miljoner kronor och budet godtogs inte. Sedelmayer, som har fordringar på ryska staten på 41 miljoner kronor krävde också en ny värdering av fastigheten. Hans eget syfte med köpet är att göra en affär.
– Jag vill köpa. Jag vet inte vad jag ska göra med fastigheten, men jag hoppas att i förlängningen kunna få betalt, sade Franz Sedelmayer.
Värderingen har tagit sin utgångspunkt i ett hyreshus med marknadsmässiga hyror. Att värderingen ifrågasätts hör bland annat samman med husets användning i dag - huset bebos av ryska diplomater och det är okänt om hyresinkomster överhuvudtaget existerar.
Ryska staten företräddes på plats av advokaten Hans Fieber, som avböjde att kommentera händelsen.
Nästa steg blir nu att Kronofogden i nästa vecka ska fatta beslut om värderingen av fastigheten ska göras om. Kronofogden kommer att försöka sälja fastigheten en gång till. Dagens förhandling kan överklagas inom tre veckor.
Ryssland motsätter sig försäljningen och säger att fastigheten har diplomatiskt skydd. Även utrikesminister Carl Bildt har i ett brev till Kronofogden pekat på att hänsyn måste tas till skyddet enligt Wienkonventionen. Kronofogden har Högsta domstolen bakom sig när huset i dag ska säljas. Vem som kan vara intresserad av att köpa huset, värderat till 62 miljoner kronor, är oklart eftersom Ryssland än så länge inte släppt någon över tröskeln.
På ena sidan i tvisten på Kostervägen står en tysk företagare – på andra sidan husets ägare: Ryska staten som har försökt hindra att huset säljs på exekutiv auktion. Historien började 1990 i dåvarande Sovjet där den tyske företagaren Franz Sedelmayer inledde ett samarbete med polisen i St Petersburg. Ett säkerhetsbolag till ena hälften ägt av Sedelmayer, den andra av den sovjetiska staten upprättades i staden.
Men när unionen kollapsade konfiskerades företagets tillgångar. Franz Sedelmayer drev sin sak i den internationella skiljedomstolen och fick 1998 rätt mot Ryssland, som dömdes att betala honom cirka 20 miljoner kronor – men inga pengar kom. Sedelmayer har därför försökt få ryska tillgångar utmätta i Tyskland och Sverige.
Svenska kronofogden har gått på Sedelmayers linje och huset på Kostervägen ska nu alltså säljas på auktion. Högsta domstolen, Svea hovrätt och Nacka tingsrätt har dömt till Sedelmayers fördel sedan Ryssland överklagat tidigare kronofogdebeslut.
Huvudfrågan har varit om huset skyddas av immunitet, bland annat eftersom ryska handelsdelegationens arkiv ligger där. Dessutom har frågan handlat om huruvida det bor diplomater på adressen eller inte, och om detta då skulle förhindra en försäljning. Den 28 februari kontaktade en chef vid ryska ambassaden kronofogden och hotade med att mäta ut Sveriges ambassad i Moskva om huset på Lidingö säljs, enligt handlingar som SvD tog del av.
Kronofogden fick sedan ett brev från Carl Bildt. I brevet skriver utrikesministern att ”Sveriges relationer med Ryska federationen skulle skadas” om fastigheten säljs och att ryska ambassaden uppger att huset i sin helhet används för diplomatiska ändamål och att fastigheten i sådant fall är ”okränkbar och immun mot verkställighet”.
Frågan om diplomatisk immunitet togs i år upp i Nacka tingsrätt, där Rysslands ombud meddelade att huset sedan 2010 används för officiella ändamål och därmed skyddas av Wienkonventionen. Men enligt tingsrättens beslut påverkar detta inte ”utmätningens försvarlighet”. Huvudregeln är att en stat inte ska kunna göra en fastighet immun mot utmätning i efterhand, och de tidpunkter som behandlats i domstol gäller Sedelmayers ansökningar om utmätning 2004 och 2009.
Anna Gustafsson
